Klasiker

”Denna aggressivitet, som avlagrat sig i musklerna hos den kolonialiserade, demonstreras först mot hans egna. det är under denna period som negrerna slåss inbördes och rannsakningsdomarna i Nordafrika inte vet hur de ska komma tillrätta med denna otroliga kriminalitet” skrivit av Frans och Josie Fanon 1961 i Jordens fördömda

Jag upptäcker i läsningen att det är dags att läsa om klasikerna – böckerna som klas läste och kanske skriva om dem också. I skrivandet ligger ytterligare en förståelse/tolkning. Det är märkligt hur främmande bra Fanon skriver. Tiden och språket gör sitt till men också analysen. Fanon är rätt på det. Det var så vi tänkte innan vi vänsterfierades:

Göran Palm: ”Jag säger det här med ett visst personligt eftertryck, för jag har vågat mig på att skriva en bok som rätt mycket sysslar med den tredje världens problem utan att någonsin ha satt min fot utanför Europa. Jag menar mig ändå ha rest …”

Erik Tängerstad: Av detta citat framgår att Palm okritiskt utgått från föreställningen att det som uppfattas med sinnena också är identiskt med verkligheten. Genom att exempelvis titta på teve ansåg han sig kunna se verkligheten.

Med tredje världen menade paret Fanon de länder som stod utanför kalla kriget, alltså också Sverige. Det var en mycket konstig tid att prata i, och nu menar jag nittonhundrasjuttiotalet, ety många faktiskt inte förstod att läsa böcker, eller hade förtroende nog att göra det på egen hand. I stället blev det sammanfattningar skrivna av identitetslösa nymornade partibyråkrater i parti och minut. Inte i bästa fall utan sämsta.

 

 

 

Det godmodiga föraktet

Det finns en osviklig skillnad på höger och vänster; förakt. Föraktet den ena människan känner mot den andra och kan ta sitt uttryck i naket ritualiserat våld som tortyr eller förklädd till en ritualiserad anekdot om den oemotståndliga kaffekasken. Per T Ohlsson tar in George Orwell i laget när han den tredje maj i Sydsvenskan slirar på ideologin och berättar om det historiska arvet från far. Det tål att tänka på. En annan Spanienresenär, Ernest Hemingway, skrev om skillnaden i sin roman om spanska inbördeskriget. Günther Wallraff i ”Ni där uppe och vi här nere”, Jack London i ”Avgrundens folk” George Orwell i ”Nere för räkning i Paris och London”. Föraktet som gör att högerpolitiken och med dem högerfolket alltid går emot varje uns av förbättring för dem där nere.

Dagen

 

Kairos.

Jag börjar dagen med en patiens. Den går upp; allt är bra.  Sheldon Cooper i teveserien The Big Bang Theory använder tärning; allt är spel. Spelteori.

Sedan läser jag några bloggar. En om Malmö FF senaste poängtapp. En om Palme-mordet. En om Bob Dylans senaste skiva. Dessutom en som jag inte läser så ofta numera, om Clarice Lispector. Lite för svajig i åsiktselementet antar jag. Läser den mest för tips om aktuell litteratur. Vid närmare eftertanke inser jag att det är litteraturtips jag är ute efter i de andra bloggarna också. Sport, Gammeldags och Udda på Enslingskanten.

Dokumentära dokument och bloggoment

Tänkandets identitet.

En dag satt jag i Handelsbolaget J&T:s klipprum vid Möllevångstorget i Malmö och övervarade klippandet av en dokumentärfilm om Möllevångstorget. Då lärde jag mig att en dokumentär inte har så mycket med en dokumentär att göra som man kan tro. Suggestionen kvarstår. En spelfilm är inte en bok. En dokumentär är i hög grad manipulerad. Okkså. Ett bloggoment är bara en tillstymmelse.

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång